KOSTYM VAD ÄR DET?
Att skapa teaterkostymer på stora scener betyder att det mesta är skräddarsytt eller omarbetade plagg
av en stab skickliga yrkesmänniskor och det kostar minst sagt "skjortan och femtio".
Den portmonän har inte Gycklarna även om vi på 60-70-talet hade frivilliga sömmerskor
vilka gjorde underverk av ingenting.
Idag ser det lite annorlunda ut, ingen har tid att sy och textilier kostar mycket. Det är att söka nya vägar.
Vad ska då en kostymör arbeta med inför en ny produktion?
Kunna manus utan och innan, bestämma med regissören vilken miljö och vilket år vi ska befinna oss i.
Vilka karaktärer har rollerna, vad ska deras klädval förmedla för att föstärka karaktären?
I "Herrar på vift" befinner vi oss år 1928, mellankrigstiden med vapenskrammel i faggorna. En dekadant tid
som frigjorde kvinnornas ben såväl som frisyrerna och klädmaterialen.
Men var befinner vi oss, jo i det sömniga Mûnster, en medelstor tysk stad fjärran från de frigjorda storstäderna.
Hit har inte det "senaste" hittat ännu, men man gör så gott man kan med sin hemsömmerska.
Berlinarna däremot kan visa upp en chick garderob och en frigjord kvinnokropp.
Det tyska modet med Lederhosen och vadmal står pall för modet, så ni ser en blandning av den gamla
traditionen och längtan efter det nya i dräkterna.
Jaha hur vet man hur kläderna såg ut och var får man tag på dom.
Man tar fram sina modebiblar "Costume 1066-1966", Elisabet Thelanders "Dräkthistoria" och Tony och Claes Lewenhaupts
"Tidens tecken 1890-1986" och väljer, ritar och letar.
Vardå?
Med en ängels tålamod genomsöker man på nätet firmorna "La Redout", "Bonaparte", "Ulla Popken" mfl.
först och främst reasidorna. Varje skådespelare har sina aktuella kroppsmått och sin karaktär beskriven i min pärm.
För att få extra detaljer ur tiden att pryda dräkten med går jag till "Old Touch", (där fann jag t.ex. det mesta till "Söderkåkar")
Tyger köper jag, sedan 44 år tillbaka hos Andersson i Sundbyberg, som har ALLT man kan behöva. Tipsen fick jag
av mina vänner Inger Elivra Pehrson och Kerstin Lokrantz som jobbat ett helt liv som kostymörer.
Kanske ser du ensemblen med nya ögon nu när du vet vad kläderna betyder för helheten.
En trevlig afton 1928 väntar dig
av en stab skickliga yrkesmänniskor och det kostar minst sagt "skjortan och femtio".
Den portmonän har inte Gycklarna även om vi på 60-70-talet hade frivilliga sömmerskor
vilka gjorde underverk av ingenting.
Idag ser det lite annorlunda ut, ingen har tid att sy och textilier kostar mycket. Det är att söka nya vägar.
Vad ska då en kostymör arbeta med inför en ny produktion?
Kunna manus utan och innan, bestämma med regissören vilken miljö och vilket år vi ska befinna oss i.
Vilka karaktärer har rollerna, vad ska deras klädval förmedla för att föstärka karaktären?
I "Herrar på vift" befinner vi oss år 1928, mellankrigstiden med vapenskrammel i faggorna. En dekadant tid
som frigjorde kvinnornas ben såväl som frisyrerna och klädmaterialen.
Men var befinner vi oss, jo i det sömniga Mûnster, en medelstor tysk stad fjärran från de frigjorda storstäderna.
Hit har inte det "senaste" hittat ännu, men man gör så gott man kan med sin hemsömmerska.
Berlinarna däremot kan visa upp en chick garderob och en frigjord kvinnokropp.
Det tyska modet med Lederhosen och vadmal står pall för modet, så ni ser en blandning av den gamla
traditionen och längtan efter det nya i dräkterna.
Jaha hur vet man hur kläderna såg ut och var får man tag på dom.
Man tar fram sina modebiblar "Costume 1066-1966", Elisabet Thelanders "Dräkthistoria" och Tony och Claes Lewenhaupts
"Tidens tecken 1890-1986" och väljer, ritar och letar.
Vardå?
Med en ängels tålamod genomsöker man på nätet firmorna "La Redout", "Bonaparte", "Ulla Popken" mfl.
först och främst reasidorna. Varje skådespelare har sina aktuella kroppsmått och sin karaktär beskriven i min pärm.
För att få extra detaljer ur tiden att pryda dräkten med går jag till "Old Touch", (där fann jag t.ex. det mesta till "Söderkåkar")
Tyger köper jag, sedan 44 år tillbaka hos Andersson i Sundbyberg, som har ALLT man kan behöva. Tipsen fick jag
av mina vänner Inger Elivra Pehrson och Kerstin Lokrantz som jobbat ett helt liv som kostymörer.
Kanske ser du ensemblen med nya ögon nu när du vet vad kläderna betyder för helheten.
En trevlig afton 1928 väntar dig
/Lillemor Eriksson